Fälttävlansbanan börjar ta form

Efter flera dagars byggande i vår ponnyhage börjar  nu en bana ta form. Vi har jättebra hjälp av Arne (Ankis svärfar) som är banbyggare och nu i söndags hade vi besök av ytterligare en banbyggare, Fredrik. Vi har nu tillsammans planerat upp en hel bana för tävling (den dagen vi orkar med en sådan) och framförallt träning på 13-14 hinder. Alla kommer såklart inte bli klara på en gång utan vi hoppas få kanske 5-6 st klara de här veckorna, något hinder under hösten och sedan får vi fylla på allteftersom vi har tid. Förhoppningen är att alla större hinder (banken, coffin, vattengrav, trappa, upphopp/nedhopp) ska bli klara nu på sommaren så kan vi fylla på med enkelhinder senare.

Jag har tagit lite bilder på terrängbanan med min mobil och ska försöka lägga ut dem så fort som möjligt.

I stallet så har vi snart målat klart Ridskolestallet och sadelkammaren. Lite klurigt blir det nu när vi ska göra i ordning sadelkammaren igen. Eftersom vi river sadelkammaren i Lillstallet för att göra en B-ponnybox så måste fler sadlar få plats i stora sadelkammaren. Med tanke på hur stor den har blivit nu borde det inte vara några problem men vi måste ju ändå hänga upp allt så smart som möjligt.

Rayo och Helmer fick gå ut idag till sina nya kompisar i valack- och shettishagen. Valackarna tog det hela lugnt, de är ju ganska vana vid att få nya kompisar då och då. De enda som blir lite vilda är Lincoln och Aramis som måste kolla in alla nya mycket noggrannt. Rolf upptäckte först efter några minuter att det hände något nytt och hängde på. Sköld, Legretto och Rulf käkade mest gräs och sneglade på sin nya kompis.

Shettisarna  och Helmut däremot blev helgalna! De rejsade runt runt i hagen i full fart och visade upp en massa konster i form av olika smidiga bockasprång. Det roligaste var att de blev så upphetsade att det hände något nytt att de liksom glömde bort efter ett tag varför de sprang runt. Helmer kunde stå lugnt på sidan och titta på eftersom de mest busade med varandra.

På måndag börjar Krirri igen och det känns jättekul. Det har varit lite ensamt på vår våning under de här veckorna och jag har hittat på en massa anledningar till att ringa henne hela tiden när hon har varit ledig. Nu slipper jag snart komma med bortförklaringar till varför jag vill prata med henne!